Hemma i Svealand, jetlag, återförenelse


Flygresan gick kanoners! Båda planen vad i god tid och jag kom till och med 30 minuter tidigare till philadelphia så jag hade gott om tid. Jag skulle egentligen ha 40 min på mig att gå igenom allt tills planet gick och jag vart smått nervös för att jag skulle bli försenad. Men som tur var så kom jag tidigare med Los Angeles planet. Vid philadelphia köpte jag en feting sallad och det åt jag med aptit. Satt och väntade på att planet skulle gå och spanade ut över de som skulle ta samma plan. Såg på långa vägar att det var svennebananer. Överklass människor och blondhåriga. Jag hade i alla fall hamnat i rätt gate! Det första planet var trevligt då jag satt brevid 2 pratglada tanter. De tyckte jag var jätte spännande då jag berättade att jag hade åkt själv och var från Sverige. Resan tog cirka 5 timmar. Andra planet tog 8 timmar och det var en plåga. Kunde knappt sova och den enda halvtimmen jag sov så missade jag middagen. Tur att jag slängde i mig middag innan planet gick! Överklass killen som satt bredvid mig hade vart gullig och tagit en dricka till mig då jag sov när det serverades middag. Tog dock inte emot den och bad om kaffe fran flygvärdinnan istället. Resan kändes bara jobbig och lång. Längtade bara tills att gå av planet och känna lite svensk luft igen. Mitt bagage kom bland de första och min longboard fick jag tillbaka hel och det tackar jag för. Mötte mami och papi vid välkomst hallen och ett stort leende på läpparna fick jag allt! Efter massa kramar och kort så åkte vi hem igen. Berättade lite kort om några upplevelser i bilen påväg hem och det skrattades och skrattades!

Jag vart glad för att komma hem och slängde mig i sängen en stund men försökte packa upp min tunga väska full med grejer. Jag la av efter 10 min då jag var för trött. Jetlag hade jag fått och det sög. Var trött hela dagen men var tvungen att hålla mig vaken tills efter middagen i alla fall. Efter middagen skulle det inte sovas! Jag gick och träffade märtha. Ojojoj vart glad man blev, tårarna spruta en stund och jag var super nöjd. Att 12 månader har gått så fort kan jag inte fatta! Men nu är min babe äntligen hemma!!! Vid 11 orkade jag inte hålla mig vaken så jag hoppa ner i sängen och sov som en stock


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0